Färden till norra Georgien och Kaukasus, del 2

En bussresa i norra Georgien är en resa för alla sinnen. Storslagna utsikter, slingrande bergsvägar och en känsla av att ibland vara väldigt liten inför naturens massiva uttryck. Texten nedan tar vid när vi är på väg att lämna Russia–Georgia Friendship-monumentet…

…vid monumentet fanns möjlighet till glidflygning. Det skulle ta ett par timmar att komma ner i dalen. Vår tid räckte, till vår oförställda belåtenhet, inte till för sådana utsvävningar.

Efter detta intressanta och spektakulära stopp gick resan vidare, delvis genom spännande tunnlar. De gick i svängar runt bergkammar och dalar, där snön kunde vara besvärande.

Vi kunde glädja oss åt att slippa möta en av de många långtradarna på dessa vägsträckor. Det föreföll som om man släppte på den tunga trafiken i omgångar från varje håll för att undvika möten i tunnlarna. Vägarna här var inte direkt jämna och fina utan krävde sin chaufför för att vi turister inte skulle kvirra alltför mycket.

Lunchen intogs denna dag ganska sent och vi hade nu kommit till regionen Stefansminde. Så småningom gick färden vidare upp mot den ryska gränsen. Kazbegi ligger bara 1,5 mil från gränsövergången mot Ryssland.

Här byttes färdmedlet till jeepar som under en äventyrlig färd tog oss upp till klostret, vårt mål. Ett kloster byggt för att fira befrielsen från Timur Lenk och mongolerna på 1400-talet. På detta kloster, byggt långt borta i ingenstans, levde vad vi kunde förstå 14 munkar. De hade i alla fall tur med utsikten!

Vyerna var bedövande där vi befann oss på 2100 möh. Vi kunde blicka bort mot Kazbek, Georgiens tredje högsta berg, 5047 möh. Där ska enligt de gamla grekerna Prometheus (= ”den som tänker före”), som stal elden och skänkte den till människorna, ha varit fjättrad vid en klippa.

Efter denna på flera sätt hissnande färd, som i bästa fall gick i två hjulspår, bland ryttare, kor, getter och hundar samt gasledningar, först upp till klostret och sedan ner till Kazbegi igen kunde vi checka in på vårt nattlogi. Ett enkelt men mycket bra pensionat, rent och snyggt. Pricken över i-et var den gyllene borsten på toan.

Härlig utsikt från fönstret över en bakgård med en förvånad häst, några getter, diverse skrot och gasledningar kors och tvärs med snöklädda fjällsluttningar i fonden. Efter en middag med flera goda viner och chacha gick vi till sängs.