Vi besökte två huvudstäder i Georgien

Starten av vår upplevelseresa till Georgien inleddes med nattflyg till Tbilisi. Segt men väl värt det att inte slösa en dag på att resa. Transfer till hotellet för några timmars välbehövlig sömn innan vi kl 9 lokal tid satte oss i minibussen för att påbörja första dagens utfärd.

Första etappmålet var den gamla huvudstaden Mtskheta. Före Mtskheta gjordes en avstickare upp på ett berg, till Jvari klosterkyrka, i vilken finns ett fundament från 300-talet. Från kyrkan har man en fantastisk blick ner över Mtskheta, som ligger vid sammanflödet av två floder, Aragvi och Mtkvari. Detta var ett strategiskt läge, som kunde kontrollera flodvägarna samtidigt som utrymmet för staden att växa var begränsat. Det ledde till att huvudstaden flyttades till Tbilisi för 1500 år sedan.

På ena flodstranden pågick omfattande utgrävningar. Väl inne i Mtskheta, en söt liten stad, gick vi till Svetitskhoveli-katedralen, som uppfördes på 10-1100-talet. Här kristnades georgierna år 337 enligt legenden av att Sankta Nino, en kristen slav från Kappadokien (i nuvarande Turkiet), botade drottning Nana, fru Miriam d. II. av Kartli (284-361 AD) för en mystisk sjukdom och så vann hennes förtroende.

Kungen själv konverterade när han var ute och jagade och plötsligt omgavs av mörker, men sedan såg ljuset komma tillbaka efter att ha hyllat Kristus. Den speciella formen på det georgiska ortodoxa korset, tillskrivs också St. Nino, som vid ankomsten till landet måste göra det med hjälp av två vinstockar, som binds samman med hennes eget hår.

I katedralen finns en relik från Jesu mantel, så den är även en vallfärdsort för muslimer. Kyrkobyggnaden är översållad med fresker, bland annat en visande Gud Fader sittande med Jesus-barnet. Inne i katedralen fick vi en oväntad men ytterst njutbar upplevelse: en manskör sjöng så att det var rent himmelskt.

Även utanför på torget var det ett livligt folkliv denna söndag med möjlighet att rida och att prata med papegojor eller apor eller köpa hantverk och minnessaker. Vi fick en fin stadspromenad och njöt av denna samtidig som vi förundrades över alla verandor. Det var nästan som i den amerikanska södern, även om gungstolarna saknades.

Väl tillbaka i Tbilisi blev det en rundvandring utgående från Frihetstorget. Gruppen intog vid 16-tiden en mycket sen lunch, vilken vi och ytterligare ett par resenärer hoppade över. Det fick bli ett glas vin istället, vilket inte gjorde ont. Rundvandringen fortsatte i den gamla staden med mestadels tvåvåningshus, en del med en avsevärd renoveringschans. Många pittoreska miljöer passerade revy.

Vi kom även till en djup kanjon och en däröver ledande bro, behängd med så stora mängder av ”kärlekslås” att jag var imponerad av hållfastheten i bro och broräcke. På vägen passerade vi även ett badhus, enligt en uppgift hade det haft flera hundra bad/bastur med olika temperatur och ”kryddning”.

Vi hann få lite vila på hotellet innan det med vår buss bar av till topprestaurangen vid toppmasten med topputsikt och även mat i toppklass. Här utspisas bland annat statsbesök, dock då i en festvåning, som vi inte hade tillträde till. När vi klev av bussen blev vi mottagna av lösdrivande kor. Från Mtatsmindaberget hade vi en fantastisk utsikt över staden där katedralen låg mitt i som en glittrande ädelsten.

Maten vi bestods med var riklig, välsmakande och vällagad, huvudsakligen vegetarisk. Vinet var mycket gott. Mot slutet serverades dock grillat, såväl fläsk-, som nöt- och kycklingkött. Hemfärden begicks via bergbanan ner till gamla staden och den där väntande bussen, som tog ett trött och belåtet gäng till hotellet.