Vi färdas till norra Georgien och det väldiga Kaukasus

Målet för dagens upplevelser i Georgien var Kazbegi, högt uppe i stora Kaukasus. På vägen dit åkte vi förbi Mtskheta och vidare in på den gamla ryska militärvägen, en väg som verkade vara dragen i rät linje på kartan och sedan förverkligad i naturen med ett spikrakt betongstråk ända till foten av bergen.

Vid foten av bergen förändrades vägen och klättringen uppför började, sakta och säkert. Vi följde en dalgång där det fanns en och annan borg samt ett och annat vakttorn.

I Ananuri stannade vi vid en fursteborg. Här levde den gamle fursten med god utsikt över sitt revir. Här fanns också plats för att ta hand om befolkningen i området vid ofredstider. Nu levde ett antal munkar där, liksom i de flesta kloster vi såg.

Efter frigörelsen från Sovjetunionen 1991 har många av de gamla klostren åter befolkats och jag kunde förstå att munkarna där hade ett ganska påvert, för att inte säga hårt liv. Även nunnekloster finns om än inte lika många. I munkklostren hade man vintillverkning, som en viktig syssla medan nunnorna fick ägna sig åt handarbete och trädgårdsodlingar.

Utanför borgen i Ananuri stod en häst i full mundering och det fanns fårskinnsdräkter och vapen att hyra för att kunna bli fotograferad som en äkta georgisk krigare. Där fanns även en liten marknadsplats med diverse souvenirer och mängder av tjurtjchela (ჩურჩხელა), som är en traditionell, korvformad, sötsak som har sitt ursprung i Kaukasus, i huvudsak Georgien, men den är även populär i Ryssland och Turkiet.

Tjurtjchela tillverkas på valnötter, hasselnötter, mandel och russin, som fästs på en sträng. De doppas sedan i tjock druvsaft (metoden påminner om ljusstöpning), och torkas sedan till en korvliknande form.

Vi gjorde ett kort stopp i Pasanauri, där vi beundrade ett naturfenomen. Två mindre floder, Tetri (”Vita”) Aragvi och Shavi (”Svarta”) Aragvi, rann samman, den ena kom från kalkrika trakter och hade därför ett vitskimrande vatten medan den andra kom från mer vulkaniskt område och förde med sig mörkt vatten. Här möttes verkligen svart och vitt!

Pasanauri

Snart var vi framme vid Gudauri, en snabbt växande skidort, med stort schweiziskt deltagande. Ännu dock ganska glest mellan husen och hotellen. Lite längre fram, strax innan Jvari-passet, den högsta punkten på vägen, 2 379 möh, är det rysk-georgiska vänskapsmonumentet placerat.

Det är byggt 1983, 200 år efter fördraget i Georgievsk (Ryssland), 24/7 1783, och i form av en gigantisk, bågformad vägg. Mosaiken är till hälften en tolkning av Rysslands historia och till hälften av Georgiens historia. Helt klart är att monumentet placerats på ett sällsynt vackert ställe.

Läs vidare i del 2 om resten av dagens upplevelser i Georgien ->